Aminata

One love without borders!

Nu Moove

Text © Merete Grut
Foto © Karin Lannerstam

Musikern Lisa Ladbergs projekt Nu Moove är just nu i full gång med repetitioner inför föreställningen som ska ges den 14 februari på Södra Teatern.

Nu Moove startade som ett undersökande magisterarbete för Musikhögskolan med västafrikansk folklig tradition som grund. Nu är nio artister från Sverige och Senegal involverade i projektet, som också har stöd av kulturföreningen Stagebeat där Lisa är en av flera producenter. Och konserten blir på en och samma gång Lisas slutredovisning och examen!

Att få tag i Lisa är inte lätt, hon är ju projektledare och konstnärlig ledare och producent och dessutom musiker på samma gång och har upp över öronen fullt med arbete. Men till slut lyckades vi hitta en tid över en kopp té, i ett rum på Musikhögskolan, en snöig dag.

Lisa, vad håller du på med?
-Det är ett stort experiment, jag vet inte exakt hur det kommer att bli, men ändå vet jag precis vad jag vill att föreställningen ska uttrycka. Det är en process för alla musiker och dansare att mötas och nu i början har vi haft en massa jamsessions för att hitta rätt rytmer, melodier och danssteg till känslan som ska finnas där. Vi har lagt en oerhört intensiv repetitionsperiod tätt inpå föreställningen och just nu känns det lite jobbigt att vara projektledare eftersom det är så många saker som måste fixas och klaffa. Men den 14 februari kommer vi att presentera en färdig föreställning på omkring en timme!

Hur började det här?
-Nu Moove är ett konstnärligt undersökande projekt. Visionen är att föreställningen ska kunna framhäva varje individs personliga uttryck oavsett bakgrund, typ att vi konstnärligt ska kunna illustrera hur det är att vara världsmedborgare. Utgångspunkten är massor av frågor, typ ”var slutar den ena kulturen och var tar den andra vid”? Jag vill undersöka vad som händer med det konstnärliga uttrycket när det hamnar utanför sina givna ramar. När blir dans musik? Vad händer med musiken och dansen när den hamnar i den virtuella världen? Påverkar elektroniken framförandet? När blir tal sång? Var går gränsen mellan poem och musikaliskt recitativ? Kan man dansa rytmer? Kan man spela koreografiskt? Och hur långt kan man utveckla traditionell musik och dans innan den blir något annat? Vem har rätt att utveckla en kulturs musik eller dans? Räknas mitt bidrag som afrikanskt fast jag är vit och svensk? Men allt det här är ju väldigt högtflygande och teoretiskt, just nu är vårt arbete väldigt konkret inriktat på att vi ska ge en föreställning.

Finns det ett tema i föreställningen?
-Man kan säga att det handlar om en livscykel där allt börjar med bebisen i magen, födelsen och barnets nyfikenhet, övergår i förälskelse och sedan i vuxen besvikelse över att livet inte blev som man hade velat, men ändå inte slutar i hopplöshet med döden utan istället utmynnar i något slags återfödelse, en ny chans! Jag har gjort dramaturgin och leder arbetet i rätt riktning, musikerna och dansarna fyller i med sina instrument och kroppar.

Är det en dansföreställning eller en konsert?
-Det är en blandning av många olika element. Men det finns en dramaturgi och en handling som går som en röd tråd genom föreställningen. Vi jobbar mycket med kontraster – svart och vitt, glädje och sorg. I varje moment av föreställningen finns det ett slags tema, ett slags motsägelse som driver det hela framåt. Det får inte bli för pretentiöst eller platt, det måste finnas liv och utrymme också för en del improvisation i stunden. Jag tycker om när en föreställning har både strikta former och utrymmen där man kan fylla ut med egna improvisationer, även om de inte blir långa. Men det är musiken som talar tvärs igenom hela föreställningen.

Hur låter det om er?
Hela projektet utgår från den västafrikanska traditionen, för det är ju den jag studerat som elev på Musikhögskolan. Och vi använder många traditionella instrument. Men jag har velat utveckla och lägga till något eget till traditionen. Jag tror ju inte att jag ska kunna livnära mig på att enbart spela traditionell afrikansk musik i framtiden utan jag tror snarare att jag kommer att utgå från den i olika sammanhang för att hitta nya former, använda alla mina kunskaper för att skapa en egen stil. Här försöker vi göra ett slags fusion mellan tradition och live-elektronik. Dessutom innehåller föreställningen element av spoken word och drama, videokonst och ljudtriggning, streetdance, ljuddesign, jazz, electronica, svensk folkmusik, mim och en massa annat.

Vad tycker artisterna?
–Under de år som jag har studerat har flera av artisterna som är med i föreställningen varit mina lärare och de har gett mig otroligt mycket av sig själva. Nu är de med och skapar något som utgår från deras tradition men som landar i något slags helt eget uttryck och alla är oerhört inspirerade av det. Vi blir själva typ glatt förvånade varje dag i den här processen. Vi använder allt från traditionella instrument och sångstilar till toasting, och oerhört avancerade tekniska lösningar där videokameror fångar upp dansarnas rörelser och omvandlar dem till ljud. Ambitionen är ju att låta nytt och gammalt mötas. Det är också därför det är så experimentartat, riktigt läskigt ibland så här i början, för man vet inte riktigt hur resultatet ska bli när vi är färdiga.

Ska ni turnera med Nu Moove?
-Jag skulle gärna vilja det. Om vi blir nöjda med resultatet. Det är ju inte lätt att sälja en föreställning som man inte riktigt vet hur den blir. Och det kostar pengar att turnéra och att ha artisterna från Senegal här, så det nog får bli en senare turné. En sak som redan är klar är att vi i alla fall ska åka till Senegal och spela på den stora festivalen AfrikaKeur i Dakar i maj. Vi har fått en inbjudan av producenten Thierno Bah. Vi hoppas kunna få någon form av bidrag för att resa, för det skulle vara otroligt kul att komma iväg. De svenska artister som är med är alla jättesugna på att åka dit eftersom de är så inspirerade av musiken och dansen som vi jobbar med.

Kommer det mycket folk till er konsert?
-Jag vet inte. Jag tror att alla våra kompisar kommer. Jag hoppas också att det kommer en del västafrikaner som vet hur det låter traditionellt och kan säga något om hur de ser på resultatet. I den här föreställningen går ju väldigt mycket credit till traditionen och till Senegal där jag lärt mig allt om den traditionella musiken. Det är ju den som står i centrum. Men samtidigt har vi försökt förändra och lägga till, det ska kännas att det är något nytt vi gör. En vidareutveckling.
-Helt klart skulle det vara kul om det blev fullsatt, för då får vår förening Stagebeat in pengar som går direkt till vårt Nu Moove-projekt.

Vilka artister deltar i föreställningen?
-Vi är sammanlagt nio artister, tre senegaleser och sex svenskar, som jobbar med föreställningen. Det är från höger Anders Löfberg (kontrabas, cello, fiol och live-elektronik), Erik Nilsson (trumset och rörelse), Uno Helmersson (gitarrer och live-elektronik), Mouhamadou ”Modou” Fall (slagverk, sång och dans), jag själv – Lisa Ladberg (konstnärlig ledning, komposition, slagverk, sång, dans, elektronik), Mia Annerwall Elb (koreografi, dans), Momodou ”Momou” Lamine Fall (slagverk), Diène ”Vieux” Sagna (dans), och Anders Friberg (elektronik, video och klaviaturer).

–Det är lite ballt att de senegaleser vi jobbar med är ganska kända därhemma också. Vieux dansar till exempel med Coumba Gauwlo – en jättepopulär sågerska. Och Momou är bror till Salam Diallo, en av de mest kända slagverkarna och artisterna i Senegal. Modou Fall är populär bland framför allt senegaleser och gambier i Norden och England, han spelar ofta på dop och andra fester här. Det ska bli kul att spela i Senegal med dem!

Text © Merete Grut
Foto © Karin Lannerstam

1 Kommentar

Skriv kommentar →

  1. Hur får man tag på Lisa?
    Jag behöver åka till senegal.
    /Robin

Kommentera

© 2017 Aminata. Tema av Anders Norén.