Aminata

One love without borders!

Mikrolån till Afrika

En lite annorlunda julklapp – att låna ut pengar till afrikanska småföretagare genom mikrolån – skrev jag om i förra inlägget, bland annat. Här kommer den utlovade fördjupningen.

Under de senaste åren har utvecklingen formligen exploderat på området mikrolån och det finns massor av investerare, både ideella och vinstdrivande. Till och med Värdsbanken och FN är med och finansierar på mikronivå. Frågan är hur man ska se på de möjligheter som nu finns för privatpersoner att låna ut pengar via olika organisationers sajter på nätet. Det finns både kritiska och positiva röster.

Allt började när Nobels fredspris 2006 gick till Muhammad Yunus, mannen som startade Grameen Bankbild-4en institution som började med att låna ut otroligt små summor till de allra fattigaste, särskilt kvinnor, i Bangladesh. Med bara några få kronor i lån kunde en kvinna köpa exempelvis en höna, och genom att sälja äggen kunde hon betala tillbaka lånet, köpa fler hönor och så vidare. Lånen hjälpte dessa kvinnor att ta sig ur sin totala fattigdom.

Grameen Bank har stått modell för tusentals andra organisationer runt om i världen, som också vill hjälpa de fattigaste att bli självförsörjande eller utveckla småföretagande för att kunna försörja sina familjer. Många kända personer har också engagerat sig. Youssou N’Dour, den välkände senegalesiske artisten, har till exempel startat en egen organisation för lån till entreprenörer i Senegal. Organisationen heter Birima.

Många människor är intresserade av att utan vinstintresse ge lite pengar till mikrolån som kan hjälpa fattiga människor att ta sig ur svåra förhållanden.  Läs här till exempel vad bloggaren ”Aningen udd” har skrivit om sina investeringar genom Kiva, en organisation som förmedlar räntefria lån. Och Rapport på SVT har gjort reportage.

Men hur ska man då kunna veta att pengarna verkligen används på rätt sätt? Jo det finns oberoende granskare av marknaden. En sådan är Mixmarket som granskar och listar mikrofinansieringsinstitut (MFI) i världen. De värderar dem utifrån vissa kriterier och talar om hur bra de lyckats. Resultaten publiceras på en hemsida.  http://www.mixmarket.org/en/about_mix_market.asp där man kan söka och finna information om den organisation man är intresserad av att stödja. Här är Mixmarkets lista över MFI:s i Afrika:  http://www.mixmarket.org/en/demand/demand.global.results.asp?token=&refreshSearch=demand&s0wrc=AFRI&sInst=&sNetw=&seDisc=all.

Det finns också vinstdrivande mikrofinansieringsinstitut. Ett exempel är danska MyC4, bild-5som startade förra året med idén att låta investerare satsa minimum 5 euro i olika projekt runtom i Afrika och samtidigt tjäna pengar på att låna ut sitt kapital med bättre ränta än på banken. Inget direkt välgörenhetsprojekt alltså, men tanken är i alla fall att pengarna enbart ska lånas ut till afrikanska småföretagare som vill utveckla sin verksamhet. Och när det nu visar sig att mikrolånen kan vara en bra placeringsform för västliga investerares pengar hakar naturligtvis många på som i normala fall inte alls skulle intressera sig för Afrika. MyC4:s utlåning har ökat i mycket hög hastighet sedan starten. Just i skrivande stund har över 6 miljoner euro investerats i MyC4:s låntagare.

Samtidigt är mikrolånen inte särskilt kostnadseffektiva, det är dyrt att administrera dem och den totala lånekostnaden för de som lånar blir ofta väldigt hög – hos MyC4 kan kostnaderna ibland ligga så högt som på 50 procent av lånet. Ändå är det intressant för dem som inte kan få lån på andra sätt att ta den här typen av krediter.

Det finns också en annan kritik mot de nya lånesystemen. När privatpersoner själva får välja ut vilka de vill låna pengar till, var hamnar man då i förhållande till nykolonialism och välgörenhet som ”charity-tainment”, undrar Frida i ett annat blogginlägg. Och hur används pengarna? Rapporter har kommit från olika håll om att pengar från mikrolån inte används på rätt sätt, och att det från början vällovliga målet att hjälpa fattiga är på väg att konkurreras ut av de som ser en profitmöjlighet i mikronlånen, skriver Rhys Blakely i Times Online.

Den kände afrikanska ekonomen George Ayittey, professor i USA och bördig från Ghana, är kritisk till mikrolånen även om han också ser det positivabild-6 i engagemanget för Afrika. Han hävdar att lånen försenar den politiska utvecklingen i Afrika eftersom de minskar befolkningens krav på reformer, bättre infrastruktur och bättre förhållanden i länderna. Och att de inte ger en effektiv användning av det kapital som satsas. Hör honom föreläsa under konferensen TED, om Afrikas framtid (bilden till höger). Väldigt intressant.

Så här skrev George Ayittey i ett mail, som svar på en fråga från mig om vad han ansåg om mikrolån och organisationer som exempelvis MyC4.

”It has become popular in the West because it gives Westerners a senseof good feeling or power– that they can make a difference, however small, bygiving some loans to the poor in Africa or Latin America. There is no question that, a small loan here and there in Africa has yielded spectacular results. But these are the rare examples because thee are so many things wrong with micro-credit fiancé from the economic development point of view. From the personal point of view, micro-credit finance is fine but not from the development stance. Let me explain.

Micro-credit finance:

  1. Assumes it can turn every poor person into an entrepreneur – a presumption which is neither warranted, nor supported by historical facts.
  2. Seeks to help an INDIVIDUAL, which is fine in the Western scheme of things because in the West, the basic economic and social unit is the individual. The Westerner would say I am because I am and I can damn well do anything I want.By contrast, in Africa, the basic economic and social unit is the extended family or group. The African says I am because WE are.Obviously going to Africa to help an individual violates the social ethos.
  3. The West was not developed through micro-credit finance. So why is this model being sold as a vehicle for African development?
  4. Micro-credit finance is not efficient. Consider the administrative cost of handling millions of small loans.
  5. Nor does micro-credit finance able to exploit what economists call economies of scale.Consider this example.

Suppose there are 10 peasant bakers, each of whom produces 10 loaves of bread daily. A micro credit loan of $100 each – for a total of $1,000 — would enable each to double output to 20 per baker per day or a total 200 loaves. Suppose you tookthe same $1,000 and loaned it to one person to establish a bakery and employ the 10 peasant bakers with an output of 400 loaves of bread a day because of economies of scale. Which is more efficient? Obviously the second operation is more efficient but it is not micro-credit finance. It is what I call meso capital.” ”

Ja, döm själva. Läs på de olika sajterna, googla på micro-credit finance och fundera över om ni tror att era pengar kan göra skillnad. Det är lätt att bli entusiastisk över möjligheterna, men mycket att fundera över. Särskilt om man vill låna ut pengar mot ränta, för då tillkommer också skattemässiga aspekter. Och de egna etiska bedömningarna kring om man tycker att det är okej med de höga kostnaderna för den som ska låna pengarna i slutänden.

Jag har träffat grundaren av MyC4, Mads Kjær, som har fått en hel radda med priser i Danmark för sitt engagemang. Årets idealist 2008 har han utnämnts till bland annat. Intervjun med honom publiceras i ett senare inlägg, som presenterar MyC4 och tar upp frågan om det är okej att låna ut pengar till mikrolåntagare – med vinst.

Läs vad andra bloggare har skrivit om om , , , , , , , , , ,

« »

© 2017 Aminata. Tema av Anders Norén.