Antalet försvunna, mördade, torterade och fängslade utan rättegång under den tidigare diktatorn Yahya Jammeh har varit mycket större än vad omvärlden velat höra talas om.  Gambia var ju ett turistparadis: ”The Smiling Coast”. Och offrens familjer vågade inte tala öppet om sina förluster, inte ens när FN kom på besök. Men nu börjar människor berätta. Och landets nye utrikesminister, människorättsadvokaten Ousainou Darboe, är bara en av de många som suttit fängslade.


Mitt i glädjen över att diktatorn lämnat landet, över nyvunnen pressfrihet och yttrandefrihet, börjar också sanningen långsamt komma upp till ytan, kring vad som hänt tusentals försvunna, torterade och utomrättsligt fängslade gambier och deras anhöriga. Att läka relationerna mellan människor är en process som kommer att ta tid. Många familjer behöver få veta och få ett avslut på sorg och ovisshet.

En av de sista som greps av Jammehs män, men också hade turen att vara en av de första som släpptes efter koalitionens valseger, är Tidjan Barrow. Han sålde oppositionens t-tröjor med texten #GambiaHasDecided på i sin butik och det räckte för att han skulle bli gripen och misshandlad. I den följande videon intervjuar Al Jazeeras reporter honom och även Ouseinou Darboe,  tidigare oppositionspolitiker och advokat som arbetat länge för mänskliga rättigheter, nu utsedd till Gambias utrikesminister.

Ouseinou Darboe satt fängslad utan rättegång ända fram till Jammehs valförlust och släpptes strax efter valet, tillsammans med flera andra som deltagit i en oppositionsmarsch i maj 2016.

Video #1


En annan av de mycket berörande berättelser som också fått stor spridning i sociala medier handlar om två vänner, Alhagie Ceesay och Ebou Jobe, som greps och försvann för tre år sedan. De hade kommit till Gambia från USA och startat ett dataföretag tillsammans. Båda var amerikanska medborgare. I en Facebookvideo vädjade deras syster nyligen till alla som kunde ha någon form av information om vad som hänt de bägge vännerna, att berätta för familjen om de bägge männen lever eller är döda och hur de i så fall dog.

”Berätta för oss, vi vill veta.” säger systern i videon. ”Vi är inte ute efter att straffa er, vi vill bara få slut på den oro vi känner”. ”Vi är som en familj nu, alla vi som förlorat någon, som kan stötta och hjälpa varandra” säger hon också.
Se videon (klicka på bilden) och läs mer här.

Video #2

Många av de politiska fångar som fortfarande satt i landets fängelser när oppositionens valkandidat Adama Barrow vann valet har redan släppts och den nya regeringen har lovat att frige alla som fängslats på grund av sina åsikter. Runt om i världen börjar nu de gambier som flytt och fått politisk asyl i andra länder också fundera på att återvända hem. Flera av dem bor i Sverige och många har redan bokat biljetter för att kunna resa hem och få göra ett första besök på många år i sitt gamla hemland, nu utan risk för eget och andras liv.


Den sannings- och försoningskommitté som den nye presidenten Adama Barrow utlovat är både efterlängtad och nödvändig, för landet och för relationerna mellan människor i Gambia. Det säger de som arbetat länge med mänskliga rättigheter i landet. Många familjer har i åratal levt i ovisshet om vad som hänt deras anhöriga. De behöver avslut.  De ansvariga måste ställas till svars och arbetet med försoning mellan de som stått på olika sidor måste påbörjas. Den nya regeringen har en skyldighet att undersöka alla rapporter om tortyr och utomrättsliga avrättningar, det säger bland andra Amnestys researcher i Västafrika, Sabrina Mathani (se video #4).

Amnesty har gång på gång försökt slå larm om brotten mot de mänsklig rättigheterna i Gambia. Här är en av deras tidigare rapporter. Också FN berättade så sent som i 2015 i en rapport att deras särskilda sändebud funnit bevis för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i landet (video #5, #7). EU har reagerat, men bara i första hand genom att minska sitt bistånd. Pengar som nu kommer att bli tillgängliga igen, för Gambias nya regering.

Diktatorn själv bad efter avslöjandena Amnesty att, rent ut, ”dra åt helvete”. Den första videon här under är från 2011 och gjord av Amnesty International.

Video #3


En av de som mördats 
är journalisten och redaktören Deyda Hydara, en av grundarna av den gambiska tidningen the Point. Hydara var oppositionell och öppet kritisk mot presidenten. Då han sköts till döds av okända civilklädda män,  för över tio år sedan (2004), var han korrespondent för bland andra nyhetsbyrån AFP och Reportrar utan gränser. Hydara fick år 2005 postumt ta emot organisationen PEN:s pris, Barbara Goldsmith Freedom to Write Award. Några år senare, 2010, fick han dela priset ”the Hero of African Journalism Award”, som delas ut av The African Editors’ Forum, med den försvunne gambiske journalisten Ebrima Manneh.

Först nu har omvärlden börjat reagera på allvar. I Schweiz greps för någon vecka sedan Gambias tidigare inrikesminister, Ousman Sonko, efter att ha sökt asyl i landet. Han utreds nu av polis för brott mot mänskligheten, som ansvarig för tortyr och utomrättsliga avrättningar. Och i Casamance, södra Senegal, greps samtidigt en annan av Jammehs mest fruktade män, general Borra Colley, när han försökte ta sig till Guinea Bissau. Gripandena ger hopp till de som utsatts och deras familjer.


Den tidigare presidenten Yayha Jammeh lever tills vidare skyddat i Ekvatorialguinea, ett land som varken är medlem av ICC, den internationella brottsdomstolen, eller har undertecknat internationella konventioner som syftar till att förebygga brott och garantera insyn i hur landet styrs. Landets diktator Obiang, som sägs vara businesspartner med Jammeh, har personligen beviljat honom asyl i landet.

Videon här under, publicerades redan i december 2016 av AP. OBS! Innehåller starka scener.

Video #4

I videon berättar bland andra Fatoumata Sawaneh om sin pappa, imamen Ousman Sawaneh från Kanifing, en av tre imamer som greps av civilklädda män i oktober 2015. Familjen vet inte vad som hänt honom och har inte kunnat få några besked från myndigheterna.

Sabrina Mathani, Amnesty internationals Västafrikaresearcher, säger också att den nya regeringen har en skyldighet enligt internationell lag att ta reda på sanningen kring försvinnanden och utomrättsliga avrättningar.


Journalister, oppositionella, advokater och även imamer som vågat yttra kritik mot den tidigare regeringen och presidenten Yahya Jammeh, hör till de som försvunnit, mördats och torterats. I flera av de fall som kommit fram, eller väckts till liv igen nu efter den nya presidentens tillträde berättar anhöriga också om att de fått pengar av Yahya Jammehs hantlangare efter anhörigas död, som något slags kompensation. Men den tidigare presidentens hårda förtryck och taktiken att använda sig av civilklädda som för bort personer, i kombination med förnekanden om att myndigheterna gripit dem, har gjort att få vågat uttala sig.

Juan Mendez, FN:s särskilda sändebud med uppdrag att rapportera om tortyr berättar i videon här under, gjord av Human Rights Watch, att Gambia är ett av de mycket få länder där han upplevt att det inte ens gick att prata med anhöriga och vittnen utan att faktiskt utsätta dem för fara (se de två nyhetsinslagen här under och den följande längre videon).

Video #5

Video #6

Video #7


Den här avslutande videon, en tolv minuter lång trailer för en längre dokumentär, berättar om Gambias politiska utveckling från ”the smiling coast” mot en totalitär diktatur, där människor försvinner och mördas. De personer som intervjuas har alla varit aktiva på ett eller annat sätt för att uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter i Gambia under den förre presidenten, eller själva varit utsatta för politisk förföljelse, tortyr och fängslanden.

video #7


Nu följer vi med spänning Gambias fortsatta utveckling mot demokrati. De som flydde landet till Senegal i rädsla för vad som skulle hända inför presidentskiftet är på väg att återvända. Den nye presidenten har lovat att bara sitta i tre år. Hans kabinett består av tidigare politiska fångar, koalitionens olika partiledare och personer som på olika sätt bidragit till att ena oppositionen inför det omvälvande valet i december 2016.

Den fria pressen och folket kommer inte att låta landet gå tillbaka till diktatur igen”, det säger en gambier i Sverige som vi talat med och som snart åker hem på besök, för första gången på många många år.  ”Den tiden är förbi nu. Vi kommer att hålla ögonen noga på dem och vad de gör”, säger han.


Text & foto:
Aminata Merete Grut
Videor: Länkar till YouTube

Relaterat: De greps mitt i natten, torterades, hackades i småbitar och kastades till krokodilerna


Använd den här länken för att följa flödet av nyheter om Gambia på Twitter.
Och använd den här för att följa nyheter om Gambia via Feedly.

Här finns reportage av Richard Myrenberg, Sveriges Radios reporter.
Och här finns reportage av Anna Roxvall och Johan Persson, för Blankspot Project. Många fina bilder i deras reportage, som kommer att följas av fler reportage.


Fler länkar:

 Le Monde Afrique: Ex-ministre de Yahya Jammeh interpellé en Suisse
Gambia, climate of terror – Reporters without borders .
IFEX: Gambia yet to comply with Ecowas Court ruling on murder of Deyda Hydara
IFEX: welve years on: No justice for murdered Gambian journalist Deyda Hydara
Amnestys särskilda sida om Gambia
IFEX särskilda sida om Gambia