I april 2010 var det svensk premiär för Francesca Quarteys uppsättning av Cinderama – African Cinderella – på Riksteatern i Hallunda, i samarbete med Ghana National Theatre. Föreställningen, som är 1 timme och 40 minuter lång, är först och främst tänkt för en afrikansk publik och spelas på engelska, med en historieberättare som sammanhållande länk mellan de olika tablåerna.


Efter urpremiären i Ghana den 6 mars, på landets självständighetsdag, har Cinderama spelats för över 8500 personer i hemlandet innan det nu är dags för den svenska turnén, med stöd av Svenska Institutet. Den inleds i Hallunda och avslutas i maj i Falun. Bland annat spelar ensemblen under scenkonstbiennalen för barn och unga, Bibu, i Lund.

Efo Kodjo Mawugbe

– Turnén och föreställningen är ett resultat av många olika faktorer, säger svenska Francesca Quartey, som regisserat och samarbetat med manusförfattaren – den kände ghanesiske dramatikern Efo Kodjo Mawugbe, prisbelönt konstnärlig ledare för National Theatre of Ghana. De två möttes för några år sedan i Accra och resultatet av det mötet har nu alltså blivit en gemensam produktion, där Riksteatern medverkat i arbetet och Svenska Institutet bidragit. För Francesca själv har projektet varit en del av en process som innebär sammanfattande av både det professionella och det privata.

Francesca Quartey.

– Ser du de här figurerna i dekoren, som ser ut som hjärtan? De är inte hjärtan, de är den grafiska bilden av figuren Sankofa, en fågel som vänder sig bakåt för att plocka upp sitt ägg. ”Go back and get it”, typ. Den symboliserar min process. Jag har tagit till mig att Ghana är en del av mig, min pappa kommer därifrån och även om jag är uppvuxen i Sverige är det en del av mitt arv. Så kändes det inte första gången jag kom dit 1990. Men det har hänt otroligt mycket inte bara för min del sedan dess. Ghana har haft en otroligt positiv utveckling och där finns en stark framtidsoptimism. Jag hoppas kunna göra mer professionellt i Ghana, jag har funderat på att skapa ett kulturcenter.

Ghanas nationalteater har en tradition av att göra familjeteteater med pedagogiska budskap. I den muntliga kulturen är teater, sång och dans (klassiska element i afrikansk teater) en av de bästa formerna för information och undervisning. Exempelvis fick teatern uppleva att det efter en period av uppsökande teaterföreställningar i en av Ghanas tio regioner, där graviditetsrelaterade sjukdomar blivit en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor, märktes en stor skillnad – kvinnorna sökte nu upp hälsovården och fick hjälp i tid.

– Den här typen av teater är inte främst talad. Den handlar mycket mer om uttryck och kulturella koder och om kontakten med publiken, att hela tiden ha koll på hur de mår och att de hänger med, säger Francesca. Det är ju förstås väldigt annorlunda teater för mig som är ett barn av Stanislavskij, men den här föreställningen är ju framför allt gjord för en ghanansk publik, så vi har ägnat oss åt att arbeta mycket med uttrycken istället och med andra saker för att få fram en riktigt bra och tajt föreställning.

Dzifa Aku Glikpoe. FOTO: Merete Grut

Dzifa Aku Glikpoe.

Askungesagan är ytterligare en berättelse som vill förmedla ett budskap om barns och kvinnors rättigheter. Berättelsen om Askungen, flickan som får lida på grund av att hon inte är älskad av sin styvmor och hennes döttrar, är universell och har berättats i många olika former världen över. Men temat är också brännande aktuellt, inte minst i Ghana.

Att barn växer upp i en styvfamilj är mycket vanligt där, liksom som i de flesta andra afrikanska länder. Ekonomiska skäl, eller personliga, gör att barn lämnas bort – eller själva lämnar hemmet.

De elaka styvsystrarna, Audrey Naa Adoley Addo (Aggie) och Lily Oforiwaah Mustapha (Edinam).

Ibland tvingas barnet byta familj när en släkting behöver hjälp, eller så får en person som familjen tror ska kunna ge barnet bättre chanser i livet ta hand om det. Men alldeles för ofta blir resultatet att barnet hamnar i en mycket svår situation, utnyttjas för att göra gratis arbete åt styvfamiljen och kränks eller misshandlas psykiskt eller fysiskt av de övriga familjemedlemmarna. Problematiken förekommer också i polygama familjer med flera fruar eller när unga flickor gifts bort med äldre män och kommer till en ny familj där de inte sällan får ta på sig en stor del av ett tungt hushållsarbete.

Edinam Korkor Atatsi.

Flera av ensemblens medlemmar är mycket kända i Ghana och har medverkat i filmer och TV. Ensemblens kanske mest rutinerade skådespelare är Dzifa Aku Glikpoe (senaste film: Scorned, regisserad av Shirley Frampong-Manso, se filmaffischen här) och Edinam Korkor Atatsi, som båda är medlemmar av Abibigromma, den fasta ensemblen i Ghanas Nationalteater – National Drama Company. Edinam Atatsi arbetar också som regissör inom teater och film. De bekräftar att det under de senaste tio åren kommit fram en mängd mycket duktiga kvinnliga regissörer och filmmakare i Ghana.

Thomas K Agbemehian.

Musiken i föreställningen är till stor del traditionell, under pressvisningen framförde ensemblen en bröllopsdans, Bobobor, från Ewefolket. Enda musiker är trummisen Thomas Kweku Agbemehian, från The National Dance Company i Ghana, men han får å andra sidan assistans av alla de andra i ensemblen som sjunger och ackompanjerar med andra rytminstrument och klockor.

Läs mer om ensemblen och om föreställningen på Riksteaterns hemsida, och mer om hur den tagits emot i Ghana på Svenska Institutets hemsida. Läs den blogg som de svenska deltagarna i projektet skrev under sin resa till Ghana. Se Kulturnyheternas inslag (klicka fram till 7:25) Och framför allt, försök hitta en möjlighet att se föreställningen. Här under ytterligare bilder och en videopromotion från premiären i Ghana.

Text & Foto © Merete Grut

 

Dzifa Aku Glikpoe (den elaka styvmamman) och Ruth Okaniokor Okan-Adjetey (Cinderama)

 

Medlemmar ur ensemblen i Bobobor, en bröllopsdans från Ewefolket.